Efter jobbig natt med stor frustration och manlig sömnlöshet, slog så morgonens fågelkvitter hål på drömmarna mina, våta och sunda.
Med kaffe och smörgås på altan, i småkyla och vårsol som bråka om sitt, en småhuttrande nalle kämpade för att ej blunda.
Ack du livfulla vår som bejakar kvinnor så vackra, med ditt ljus och ljuvliga blom, sedan kvinnlig fägring,
lättklädd de är, som om de vore nakna, så förförisk och sommarvacker, som en dröm eller hägring,
Morgon kaffe smakar så gott, rykande hett från keramik kopp, solens strålar värmer då och då, dofter av perfym och vår, lättklädda fägringar förbi går, en djup suck av trängtan, någons närhets jag känner då, förälskelsens frö i mig sår – säg varför är det så? År efter år, var eviga vår?
Jag ska aldrig drömma om vår igen!
Nalle
